Det var ett bra tag sedan jag loggade in på min reseblogg. En blogg som jag tidigare umgicks med nästan varje dag. Men så såg jag att en del faktiskt fortfarande tittar in här, vilket gjorde mig glad och framförallt överraskad. Vad kul! Så jag kunde inte låta bli att säga hej till er. 
 
Jag måste medge att jag saknar det, att dela med mig av äventyret jag levde. Äventyret i sig är saknat det med, men samtidigt njuter jag av att vara hemma igen. Det kändes precis lagom, ett år iväg. Nu uppskattar jag faktiskt min lilla ort och livet i Sverige ännu mer, det är nog här jag trivs som bäst. Jag är själv förvånad över hur mycket jag idag uppskattar en stillsam och ibland händelselös helg, efter ett år av upptåg på upptåg. Givetvis behövde man gå ner i varv, det var ju raketfart. Men att jag fortfarande tycker att det är så skönt är lite otippat. Men å andra sidan, hemma är ju ändå hemma.
 
Även om jag stundtals saknar livet i London så lever det på flera sätt kvar. I september månad var världens bästa tyska över på besök, vilket resulterade i att jag, Johanna, Malin och Emma återigen var tillsammans. Ovärderliga dagar med tre fantastiska människor. Nu är Emma inte mer än 20 minuter bort, Malin är ett telefonsamtal och två tåg iväg och en tripp till Tyskland ska det bli till påsk. Vi pratar inte varje dag, ibland kan det gå över en vecka. Men tjusningen är att oavsett hur sällan eller ofta vi pratar så är det lika enkelt, villkorslöst och härligt när vi väl hörs. Jag pratade i timmar med Malin häromveckan och vi sa just det, våra liv har förändrats fort men vår vänskap är densamma, trots det. Tillsammans skapade vi ett minnesvärt år och en relation som vi alltid, på vårt eget vis, kommer att bära med oss. Och det är för mig något unikt och värdefullt.
 
Fyra månader har passerat sedan vi alla åter landade och min vardag har ändrats på ett vis jag aldrig kunde förutspå. Jag trivs och jag trivs riktigt bra. Jag har snart skrapat ihop mina första högskolepoäng och läst färdigt journalistikkursen på Karlstads universitet. En givande och lärorik termin som har skapat större förståelse och beslutsamhet om vad jag vill. Nu går tankarna i framtidsbanor och jag är mer än laddad. Men inte minst så har jag klivit in i skolvärlden och fått möjligheten att arbeta med en förberedelsegrupp. Till sommaren är jag tillfällig lärare, oväntat men mycket givande. En erfarenhet som jag redan finner lärorik och nyttig.
Så jag är oerhört tacksam och jag trivs mer än väl med livet efter London.
 
Jag glädjs över det år som har varit och jag ser fram emot det som komma skall.
Ta väl hand er om, stor kram!
 
Hej alla pigga nattugglor! Klockan är 01:22 och jag har officiellt varit på resande fot i tre timmar. Taxi och tågresa gick fint så nu sitter jag tillsammans med ett stort gäng människor och inväntar klockslaget när bagaget får checkas in. Hummus och morötter, mackor, vindruvor och tidningar gör mig sällskap. Och självklart även mina alla väskor, tack till alla hjälpsamma britter säger jag bara! Fick hjälp såväl ner för trappor som av och på tåget, vad många snälla människor det finns! Det var en sann upplevelse att få färdas genom centrala London i taxi. Allting på kvällstid är extra vackert för ögonen. Under tågresan försökte jag sova en stund men hjärnan ville inte riktigt. Istället ägnade jag en stund åt kamerarullen och kikade på många av årets bilder. Vilket år man har fått vara med om, vilken upplevelse! Även denna blogg kommer att vara ett minne och idag är jag mer än tacksam att jag bestämde mig för en reseblogg. Även om arkivet har sina glapp mellan dagar så finns det huvudsakliga med. Om fyra timmar lämnar jag engelsk mark och så även denna blogg. Det har varit mer än roligt att ni har kikat in och på så vis fått vara med på ett hörn. Det är med glädje jag tar med mig detta år hem. Ta hand om er så ses vi snart hemma i Sverige!! 

En morgonkopp i solen sista dagen. Det är så konstigt att jag är hemma snart! Underbart men även ofattbart. Svårt att sätta ord på hur det känns. Börjar bli smånervös inför natten, flygplatser gör mig otroligt stressad. Först när jag sitter vid min gate brukar det kännas okej. Innan dess går hjärnan på högvarv och stressen likaså. Allting helt i onödan egentligen då jag kommer att vara i tid. Men samtidigt är det ju nyttigt att utsätta sig för det obekväma, någon gång får man försöka vänja sig. Innan dess ska jag jobba de sista timmarna, vilket innebär att hämta S från skolan som går på sommarlov. Kände hennes glädje vid frukost, sista skoldagen var alltid extra speciell under låg- och mellanstadiet! I eftermiddag ska hon iväg på kalas så då passar jag på att packa ner det sista.