Foton av Malin (lightsinlondon.blogg.se) 



Barnvakt, Hyde Park, Le Pain Quotidien,  en sväng i parken, ett glas med Emma i Clapham.
Tisdag förmiddag och jag sitter med en kopp kaffe i trädgården. Slutet av april är redan här, 2,5 månad av detta äventyr återstår. Veckorna går i ett, helgerna bokas upp och till och med min 20-årsdag i juni är färdigplanerad! Att jag i år får fira den som au pair, i London med de bästa au pair-brudarna kommer bli fantastiskt! Det känns rätt overkligt att man är på hemmaplan om 10 veckor, åtta månader gick fortare än någonsin. Det var så nyss som vi styrde mot Landvetter, kramade om familjen och jag åkte mot England för första gången. Jag minns dagen så väl. Vilka tankar som cirkulerade i huvudet, alla peppande sms och ord från vänner och familj,  hur taggad jag var, vilka förväntningar jag hade, så väl som att det var igår. Känslorna är självklart mycket blandade kring flytten tillbaka, men i samma veva som det känns väldigt jobbigt att lämna allt och staden som numera är ens andra hem så fylls jag av lyckliga känslor vid tanken av att få träffa familj och vänner igen. Dessa fina människor! Att snart få ta sig an nya utmaningar, jobb och studier. Jag älskar att resa, upptäcka och plocka på mig nya erfarenheter, det är något jag bestämt vill fortsätta göra men i slutändan så är borta bra men hemma bästPå torsdag är det valborgsmässoafton hemma i Sverige, en tradition som min familj alltid firar tillsammans med pappas sida. Ärtsoppa, punsch och majbrasan med lotteri och hela kalaset. Värdfamiljen åker iväg över långhelgen så ärtsoppa ska ätas med vännerna och en utgång på det! Nästa helg får jag ännu en bit av hemma när mina barndomsvänner Annie och Tess kommer på besök! Så fantastisk roligt med besök. 10 veckor återstår till svensk mark, jag säger det gång på gång men nu gäller det verkligen att njuta och passa på till fullo. 
Igår skickade min äldsta bror denna bild från förra sommaren. De firade min födelsedag med en båttur ut till en ö vid vårat sommarställe. God mat, dryck och inte minst sällskap. En sommardag man minns lite extra och ler stort vid minnet av den. En bild som får mig att känna hur borta är bra men hemma absolut är bäst.
Efter fredagens vandring styrde vi stegen mot Tapas. Emmas vän My har tidigare bott och arbetat i Skottland som au pair och gav oss på så vis tips om detta, mycket mycket goda, ställe. Det var första gången jag testade på Tapas faktiskt, jag visste således inte alls vad jag gav mig in på men när maten serverades var det ingen tvekan om ett bra slut! 


Efter två dagar med strålande sol hade vi inte riktigt vädret på vår sida under lördagen. Men innan regnet kom och solen fortfarande var framme passade vi på att vara lite kulturella. St Giles' Cathedral, The City Chambers och höjdpunkten som var Edinburgh Castle. 













Plötsligt ser vi en svensk(?!) flagga nedanför slottets stenmur. Bakom staketet, som vi för övrigt nyfiket klättrade upp till, visade det sig att det stod en gammal runa. Brevid berättades det om de äldsta runorna i just Sverige och en flagga på det. Vad gör man då om man heter Lisa och Emma? Jo man drar ut flaggan så gott det går genom staketet, tar en bild och fiskar in den igen. 


Stuket på staden är sitt egna. Smala som stora sidogator, mycket kullersten och bruna/grå byggnader i stort sett överallt. UK vill ju gärna bibehålla det gamla.  



Kilt och säckpipa överallt, därför gillar man Skottland lite extra! Att denna tradition lever kvar gillar jag starkt. Tala om att ha sitt egna kännetecken! Nu handlade vi aldrig en varsin kilt men lite vykort, en varsin Edinburgh-kopp och två kulturella tröjor fick följa med hem! 

Mot kvällen gick vi till Bella Italia. Menyn bjöd på flera glutenfria alternativ så vi högg in i en varsin pizza innan kvällen fortsatte på pubben Doric







Doric spenderade vi slutligen en grymt rolig kväll och skålade ut semestern. Tre fyllda men samtidigt lugna och inte minst minnesvärda dagar gick mot sitt slut. En resa som jag är så tacksam att jag fick göra med just fantastiska Emma. En vän som jag endast känt sedan jag flyttade hit men som nu är en av mina absolut närmsta. Vi kompletterar varandra och har så roligt ihop, hon är guld värd! Två veckors semester, fyllda av familj, vänner, glädje och skratt gick därmed mot sitt slut och väl tillbaka i London tog vardagen vid igen.