Tisdag förmiddag och jag sitter med en kopp kaffe i trädgården. Slutet av april är redan här, 2,5 månad av detta äventyr återstår. Veckorna går i ett, helgerna bokas upp och till och med min 20-årsdag i juni är färdigplanerad! Att jag i år får fira den som au pair, i London med de bästa au pair-brudarna kommer bli fantastiskt! Det känns rätt overkligt att man är på hemmaplan om 10 veckor, åtta månader gick fortare än någonsin. Det var så nyss som vi styrde mot Landvetter, kramade om familjen och jag åkte mot England för första gången. Jag minns dagen så väl. Vilka tankar som cirkulerade i huvudet, alla peppande sms och ord från vänner och familj,  hur taggad jag var, vilka förväntningar jag hade, så väl som att det var igår. Känslorna är självklart mycket blandade kring flytten tillbaka, men i samma veva som det känns väldigt jobbigt att lämna allt och staden som numera är ens andra hem så fylls jag av lyckliga känslor vid tanken av att få träffa familj och vänner igen. Dessa fina människor! Att snart få ta sig an nya utmaningar, jobb och studier. Jag älskar att resa, upptäcka och plocka på mig nya erfarenheter, det är något jag bestämt vill fortsätta göra men i slutändan så är borta bra men hemma bästPå torsdag är det valborgsmässoafton hemma i Sverige, en tradition som min familj alltid firar tillsammans med pappas sida. Ärtsoppa, punsch och majbrasan med lotteri och hela kalaset. Värdfamiljen åker iväg över långhelgen så ärtsoppa ska ätas med vännerna och en utgång på det! Nästa helg får jag ännu en bit av hemma när mina barndomsvänner Annie och Tess kommer på besök! Så fantastisk roligt med besök. 10 veckor återstår till svensk mark, jag säger det gång på gång men nu gäller det verkligen att njuta och passa på till fullo. 
Igår skickade min äldsta bror denna bild från förra sommaren. De firade min födelsedag med en båttur ut till en ö vid vårat sommarställe. God mat, dryck och inte minst sällskap. En sommardag man minns lite extra och ler stort vid minnet av den. En bild som får mig att känna hur borta är bra men hemma absolut är bäst.

Kommentera

Publiceras ej