I onsdags kände jag och Malin för en lunch ute mellan jobbpassen. Vid Leicester Square strosade vi runt och försökte komma underfund med vad vi var mest sugna på. Ett riktigt i-landsproblem egentligen men med ett så stort utbud är ju valmöjligheterna flera! När Bella Italia ännu inte öppnat bestämde vi oss för hamburgare på Shake Shack. Kvarten senare satt vi i Covent Garden och åt en av de bästa burgare jag smakat. Det är alltid så härligt och umgås med Malin. Utan tvekan en av de mest positiva jag träffat, hon strålar av glädje! Medan vi nöjt av maten förundrades vi ännu en gång över det faktum att vi faktiskt bara har känt varandra i fem månader. Att det var i september månad vi träffades och hur mycket vi har gjort ihop sedan dess. 


Förra veckan frågade värdsonen, J, om jag var sugen på fotboll. Ja visst svarade jag, vi hinner med en runda FIFA. Dock var det inte vad han hade i åtanke när han fortsättningsvis flinade gott och sa: Vi har biljetter till semifinalen mellan Chelsea-Liverpool på Stamford Bridge, vill du följa med mig? Min följande reaktion fick oss båda att skratta. Det var ingen tvekan om saken, semifinalen mellan våra lag. J är en Chelseasupporter in i benmärgen. Vid varje match, oavsett framför TV:n eller i arenan bär han den blå tröjan. Jag har istället blivit en av de röda sedan mina bröder introducerade mig för några år sedan. Att våra favoritlag nu skulle mötas var vi mer än laddade inför. 





Strax efter sju var vi inne på arenan och tittade uppmärksamt på lagens uppvärmning. Komiskt nog satt vi så att vi kollade över varandra mot respektive lag. Jag som satt mer åt vänster kikade mot Liverpool åt höger och J tvärtom. Vid 19:45 var det dags för avspark. 

Vi var mer än nöjda över våra platser. Biljetterna som var säsongsbiljetter tillhörde från början vänner till familjen som är medlemmar i Chelseas fotbollsklubb, således fick vi kanonplatser. Det var en hög och tryckande stämning på Stamford Bridge. Sånger stup i ett, jubel, skrik och svordomar. Alla sorters känslor för och heja fram en seger. 



Att det var semifinal gick inte och undgå, såväl på plan som utanför. När jag satt där med J, mitt bland hejande Chelseafans, njöt jag oerhört av stämningen, spänningen i matchen och hur häftigt det var. Även om man hejar eller inte så är det fantastisk och bara vara i arenan. Det var en jämn och tuff match som till slut gick till extratid när Chelsea nickade in det slutliga resultatet, 1-0. J var precis som jag, spänd matchen igenom. En av kvällens höjdpunkter var hur han tittade upp, log eller skrattade när lagen hade chans på mål. En toppenkväll som jag är mer än tacksam över! 
Något som faktiskt är underskattat är punktlistor. Att lista dagens/veckans/månadens saker att göra. Igår gjorde jag en för kommande vecka. På svart och vitt skrev jag ner de saker som jag hela tiden skjuter på, exempelvis att lämna tillbaka boken, jag fortfarande inte läst, till grannen. 3/6 punkter blev plötsligt avklarade. Utöver mina kära punkter gick jag även på Hatha yoga innan jobbet tog vid igen. Idag gick den lilla på högvarv efter en god natts sömn vilket resulterade i fart och fläkt på rullskridskorna. Sedan de köptes för cirkus två veckor sedan åker hon glatt runt köksbordet och hallen en stund om dagen. Nu när hon har blivit van har vi börjat med lite hinder, hinder i form av mig. Under mina armar och ben på alla sorters sätt. En bra underhållning minst sagt! Imorgon vankas en stor dag för mig och värdsonen. Jag behöver inte säga mer än att vi är så laddade som man kan bli. Det är svårt och ta in denna upplevelse, att vi har sån tur. Mer om detta på onsdag! Tills dess, sköt om er!
För och vara en äkta svensk. Idag var det bra väder.