(Bild av Jossan) Med dessa sköna människor, och Johanna, Maja och Alva nere i högra hörnet spenderade jag lördagen. Vid Piccadilly circus stod vi i solsken och tog del av Pridefestivalen. Det var verkligen en grym festivalstämning med så mycket glädje. Dagen i ära fick vi även träffa Malins bror Kristoffer som var över på besök, mycket trevligt!  







Söndagen började tidigt med morgonbio tillsammans med S. Det var dags att ge min födelsedagspresent som var bio och lunch. Lillan valde filmen "Minions" och "Wagamama" till lunch. Två kloka val! Att spendera en dag ute gör alltid stor skillnad, inga måsten eller läxor som behöver göras. Vi kunde bara njuta, ha roligt och lalla fram på gatorna. En mysig utedag helt enkelt. Resten av dagen ägnade jag åt att göra i princip ingenting, vilket faktiskt var väldigt skönt. Tempot har gått i ett de senaste veckorna så det var som att min kropp la av och bestämde sig för att vila. Köpte lite kvällsmat, kikade på SATC och skypade med bästa vännen. Alltid lika långa samtal, goa Amanda! 


Allt skrattande resulterade i något av en suddig bild haha. Denna vägg ägnade jag och S en bra stund åt innan bion. 
I kön till Natural History Museum i underbara South Kensington. Uträtta ett ärende och kaffedejt med Emma och Malin. Glad att jag fick anledning till att åka hit en sista gång, oerhört fint område




Tankarna kring att tvätta alla kläder en till två omgångar till, frågan om kilo och rum, transportsträckorna och tiden det tar, städa ut och noggrant. Lämna kvar gammalt som inte behövs, packa ner det nya som tillkommit. Göra några sista ärenden, åka till ställen man gillat bäst och människorna man håller kärast. Ha en sista, avslutande superhelg i en stad som återkommande levererar. Tankarna om att förbereda sig inför hemresan, som faktiskt sker nästa vecka. Det är lustigt hur en inställning kan ändras fort. Sedan i april/maj har jag haft perioder om vart annat när jag sett fram emot att komma hem, ibland önskat att jag varit i Smålandsstenar bara för en kväll och sett fram emot ögonblicket i juli när jag packar ihop allt. I samma veva har jag under perioder känt tvärtom, att jag inte är färdig med London, stadsdelen som jag är mycket förtjust i och vardagen jag lever. Nu när det faktiskt närmar sig så är det ungefär likadant, både upp och ner. Men inte behöver det vara något dåligt. Snarare ett tydligt tecken på att jag har haft ett fantastiskt år, som gör det svårt att lämna. Men det är ändå ingen tvekan om att den ena känslan i stort sett besegrat den andra vid det här laget, jag vill packa och avsluta detta år och det med en glädje! Mer än nöjd och berikad med nya erfarenheter och vänner för livet ser jag fram emot vad som komma skall. Jag har lärt mig hur mycket en omväxling gör. Hur nyttigt det är och vilka resultat det kan ge. Förut kunde jag känna att något behövde hända varje helg, detta för att min vardag såg likadan ut. På så vis umgicks jag sällan med mig själv, jag trivdes inte alls lika bra i mitt egna sällskap som jag gör nu. I år har jag trots alla äventyr varit mycket med mig själv. Vilket ibland resulterat i att jag sett fram emot mina ensamma stunder när dagarna varit intensiva. Att våga göra saker själv är oerhört givande, så länge man tillåter sig själv att njuta. Alla stunder strosandes i olika miljöer, ta sig fram på egen hand, kvällspromenader med musik i öronen eller bara suttit ner efter en arbetsdag och känt hur uppskattad tystnad faktiskt kan vara. Jag tror att många i min ålder numera testar sig fram i olika miljöer, försöker finna sina vägar och se var man trivs bäst. Jag är definitivt en av dem, och att testa sig fram har ju bara börjat. Som 20-åring kan man inte undgå att på alla håll få hur höra hur vi har livet framför oss. Och visst är det så, skrämmande men spännande.